kärlek
Kl 22.00 sa jag till Samir och Lindah att nu ska ni få vara ifred lite så jag åker hem nu.
Pussade min pojk å gav en kram till lilla familjen Kapil. Jag frågade Samir vad jag skulle säga därute till dom som väntade.
Med andra ord fick jag inte säga nått!! OKEY, när jag kom ut till dom andra, shit asså aldrig varit med om något liknande....
Det var typ 50 personer där, som hoppasde på mig med frågor, Samirs mamma kom springande mot mej och bara grät, så gav hon mig den största kramen man kan få...Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Så ledsen Samir jag kunde inte vara tyst....
Gissa om jag började gråta...Alla frågade mig hundra frågor mamma, pappa, bröder, systrar och hjälp vad med kompisar.
Om jag bara tog ett kort på alla dessa vänner!!! ♥♥♥
Jag e såå lycklig!!!
